I kapitlet ‘Om att rita och berätta’ i En fanfar för bilderboken! skriver Gunna Grähs (2013) om den lekfullhet som finns i förhållandet mellan vad som sägs i text och vad som sägs i bild. Hon pratar om hur text och bild har möjlighet att komplettera varandra för att lyfta berättelsen genom att inte säga exakt samma sak. De kan också motsäga varandra eller lägga till olika saker i berättelsen, eller förstärka något genom att säga samma sak både i text och bild.
Minnen av barndomens simhall,  klorvatten och knottrig rödflammig hud. Jag lärde mig aldrig att simma.
KOMPLETTERING
Bilden och texten ger olika information som tillsammans skapar en helt ny mening som inte hade funnits om man endast läste texten eller såg bilden.
Praktiskt tips: Korta ner texten, ta bort sådant från texten som du tror att bilden kan signalera istället och lägg till det i bilden. Alternativt, ta bort element ur bilden som texten redan beskriver.
Oh, nej!
FÖRSTÄRKNING
När text och bild säger samma sak, för att förstärka något i berättandet.
Praktiskt tips: Addera något i texten som bilden redan säger, eller vise versa, för att förstärka det.
Jag var lugn och sansad, faktiskt inte ett dugg rädd.
MOTSÄTTNING
Bilden och texten kommunicerar motstridig information, de säger emot varandra.
Praktiskt tips: Vad kan motsättningen tillägga i berättandet? Att skapa en karaktär som ljuger för sig själv och/eller läsaren i vissa situationer är ett berättargrepp som man kan använda sig av. I dessa fall kan bild- text relationen fungera utmärkt för att gestalta den motstridiga informationen.
Praktiskt tips för alla tre angreppssätt: Gör olika texter och bilder separat,  testa sedan att sätta dem tillsammans för att se vad som händer. Hur förändrar bilden textens innehåll och hur har texten förändrat läsningen av bilden?

Det sägs att text är extra bra på att bära tid medan bildens styrka är rumslighet, men detta är inte riktigt så binärt som det kan låta. I En fanfar för bidlerboken!, Oscar K., Rhedin, U. & Eriksson, L. (red.) (2013, p.28), pratar Rhedin om bild i relation till berättande och narrativ, specifikt huruvida en bild kan bära tid eller ej. Temporalitet ställs mot spatialitet. Rhedin presenterar argumentet för att enskilda bilder inte är narrativ, men att de besitter en viss narrativitet. Bilder i sekvens har däremot förmågan att både berätta och bära tid, menar hon. För även om en bilderboksbild är just en enstaka bild så bor den i en sekvens, en framåtrörelse som bokformatet skapar där bilderna relaterar till- och förhåller sig till varandra. Även tomrummen mellan bilderna skapar viktiga element och laddningar i bilderbokens sekvensering, och kan vara laddade med tid och rum, enligt Rhedin.
LADDA EN BILD MED TID
Lämna något/plantera något
Tomt rum/tomrum
Annalkande fara/katastrof
Oväntad ankomst
Påslagen TV, radio, lampa

Avbruten lek/måltid/situation
Rykande ljus/cigarett
Öppen dörr
Trasigt objekt
Fotsteg
Och kanske var jag inte riktigt kär i honom heller, han som jag träffade många år senare.
Jag hade långt hår då, och vi satt bredvid varandra på hans mammas soffa. Det var okej att jag var kvar ett litet tag, men sen skulle jag gå. Jag grät av plikt men kanske mest över att han inte grät.
Han var en sån som tyckte att han såg saker på ett unikt sätt, och jag såg det i honom. Jag tänkte att kanske så skulle han se något i mig.
 FÖRSTÄRKNING 
Soffan
KOMPLETTERINGAR
Bilden visar en scen som utspelar sig efter den händelse som återberättas i texten.
Texten hade tidigare fler beskrivningar av rummet, bland annat den kvarglömda tröjan. Eftersom bilden tar hand om den informationen ströks den beskrivningen från texten.
LADDNING
Öppen dörr
Kvarlämnade objekt
Avbruten situation
Halvtomma glas & flaska
?

Bilden presenterar ett objekt som förstärks i bilden genom karaktärens blick, föremålets centrala placering, det cirkelformade bordet och ljuset från lampan. Läsaren blir även medveten om en ankomst som karaktären ännu inte ser, vilket kan indikera en annalkande fara/katastrof.
LADDNING
Plantera något
Öppen dörr
Ankomst
Annalkande fara/katastrof
Äntligen var hon var helt ensam, ingen kunde någonsin hitta henne här.
MOTSÄTTNING
Bilden visar både vad som händer, men indikerar också eventuella framtida scenarion.
Texten påstår i detta fall något som karaktären ser som sanning, men bilden visar läsarna att detta inte stämmer. Detta är ett grepp som man kan använda sig av för att avslöja saker i bild eller text som karaktären inte (ännu) vet. Vi som läsare blir varse om faran som närmar sig innan karaktären blir det.
LADDNING
Fotsteg
Annalkande fara/katastrof
Grähs, G. (2013). ‘Om att rita och berätta’. En fanfar för bilderboken!. Stockholm: Alfabeta, pp. 121-[131]
Oscar K., Rhedin, U. & Eriksson, L. (red.) (2013). En fanfar för bilderboken!. Stockholm: Alfabeta


Back to Top